Det har alltid funnits olika kulturella ideal som påverkat vår syn av vad son är en riktig karl respektive kvinna. Tidigare dominerade tydliga introverta ideal. John Waynes bredbenta machokaraktärer sa sällan något mer än: ”Howdy piligrin.”
Greta Garbo stod för sin introversion. Ett av hennes odödliga citat är extremt tydligt: ”I want to be alone.”
Människorna på den vita duken har alltid haft en sällsam makt över våra ideal.
Gamla filmer handlade om hjältar, lojalitet, plikt mot landet. Värderingarna sa att vi skulle handla, inte prata. I am a doer,not a talker, löd därför krigshjältarnas mantra. Att tala är silver men att tiga är guld. Det var återhållsamhet och blygsamhet som var dygderna.
Titlar var mycket viktiga. Hur tungt en människas ord vägde i ett samtal avgjordes av dennes status i samhället. Ingen vågade ifrågasätta sin lärare när jag gick i skolan. Barn instruerades att inte avbryta vuxna och ofta att inte tala alls. Det är lätt att förstå att det pratglada, utåtriktade och sociala var fel.
De extroverta människorna förtrycktes på den tiden. Människor uppvuxna då är de som sätter in annonser i tidningen med uppvaktning undanbedes. Antagligen är det en handling sprungen ur obekvämhet med att stå i centrum.
Nu ska jag citera en liten kort historia ur en bok som jag har läst för många år sedan.
Under 1950-talet vändes samhällsbilden upp och ner. Det började på en buss i södra USA. En svart kvinna ville inte lämna sin plats till en vit man, vilket lagen föreskrev på den tiden.
Rosa Parks som kvinnan hette blev en symbol för en förändring som genomsyrade hela det kommande decenniet.
Det kom att handla om så mycket mer än segregeringen i USA. Det kom att handla om rättigheten att uttrycka sin åsikt och om medborgarnas rätt att få insikt i sin regerings förehavanden. Mest av allt handlade det om människors lika värde oavsett kön, hudfärg eller sexualitet. I slutändan handlade 1960-talet om en enda sak, individen.
Jag vet inte om ni har läst denna historia. Den historia är verkligen intressant.
Därför kom de extroverta aspekterna av människans psyke att lyftas upp som föredömliga. Att kunna tala spontant och att uttrycka sin åsikt närhelst tillfälle gavs blev en styrka.
När politiken blev folklig föddes en vilja att diskutera och argumentera. Hela denna revolution drevs av en våg av samhörighet där människor engagerade sig i grupp för att manifestera, protestera och agera. Det som också avskaffades var tidigare ideal om att offra sig kollektivet. I den nya eran handlade ens plikter snarare om att förverkliga sig själv och att inte arbeta för the man. Därför fick 1960-talet barn lära sig att säga vad de tyckte även om vuxna ogillade det.
Från USA till Sverige. Respekt för auktoritet mattades av och här i Sverige kom dureformen där vi avskaffade titlar och började dua varandra. Borta var gamla tankar om att följa i sina föräldrars fotspår. Barn fick lära sig att alltid söka det som genuint intresserade dem, att inte vara lojala mot någon annan utom mot sig själv. ”Sköt ditt och skit i andra”.
1990-talets barn har fått lära sig att de kan bli precis vad som helst bara de försöker tillräckligt mycket. I denna tid har extroversion och individualism ibland övergått i det som psykologin kallar för narcissism.
Detta är en term som beskriver en extrem form av självfokus där man uppfattar sig själv som centrum av universum. Som narcissist har du en tendens att överskatta din egen kapacitet.
Jag läste för några dagar sedan en amerikansk studie visade det sig att sjuttio procent av dagens tonåringar anser sig vara bland de tio procent som är mest begåvade. En tredjedel av våra nittiotalister tror dessutom att de kommer att bli kändisar under sin livstid. Det finns de som påstår att vår tids allt mer utåtriktade andra nu skapat en ung armé med narcissiste.
Medierna har hjälpt oss att blåsa upp det extroverta idealet.
I musikbranschen flockas numera extrema personligheter som agerar hyperextrovert. Lady Gaga och hennes kött-klänning är ett bra exempel på det. Dagens stjärnor har tagit Madonnas mediestunts från tidigare decennier och injicerat steroider i dem.
En psykolog vid namn Jean Twenge har studerat extroversion över tiden och påstår att dagens tonåringar lever 83 procent mer extrovert än deras upplagor från 1940.talet. Hon tror inte att det handlar om att arvsmassan har förändrats utan att många introverta idag tror sig vara extroverta och agera därefter. Vi har ett samhälle som tvingar in oss i en extrovert fålla.
Och nu vill jag avsluta med att ge ett råd eller väcka en tanke hos dig: Försök hitta dig själv, om du är en introvert person fortsätt vara det, för det är inget fel med det. Om du är extrovert person så fortsätt att vara det, för det är inte något fel med det heller. Men försök inte att vara någon eller något du ej är, det kommer att skapa en total förvirring i ditt liv.