Känslor och förnuftet
Vi känner säkert till att känslorna är för det mesta förvirrande och delvis handlar om den egna egot, eller hur vi uppfattar saker och ting.
Det är sällsynt att känslorna går hand i hand med förnuftet. Eftersom känslorna är sällan sakliga och därför förnuftet kan ej resonera med känslorna.
Låt mig nu ta ett exempel på detta. Historien är sann dock använder jag mig av två andra namn som ej har med denna historia att göra.
Sandra och Peter har diskuterat var de ska fira helgen och det hela har snabbt trappats upp till ett gräl.
”Vi har varit hos din familj vid julen de senaste tre åren,” säger Sandra vresigt. ”Det är en av de högtider som jag tycker bäst om. Jag skulle vilja fira den med min familj.”
”Men vi måste ju resa så långt bara för en måltid”.
Protesterar han. ”Det är rena mardrömmen.”
”Det är inte hugget i sten att vi alltid ska åka till din familj för att fira julen.”
”Det är ju löjligt. Varför rör du upp himmel och jord om det här?” Frågar han henna.
”Kan vi inte bara för en gångs skull bryta mot våra helgvanor? Varför är du så låst?” Sandra börjar anklaga Peter.
”Hur kan det här vara så viktigt för dig? Han är på väg att hetsa upp sig. ”Det gäller ju bara en kalkon och min mamma är bättre på att laga mat.
”Hur kan du bara säga så? Jag kan inte tro mina öron” Sandra är sårad och känslorna svallar.
”Det är fullständigt kaos i din familj.”
Mina föräldrar stödjer åtminstone oss båda.”
”Och vad ska det där betyda?”
”Tro inte att du får igång mig....”
”Hör du, jag tror att det är bäst att vi avslutar det här samtalet nu. Nu ska jag läsa en bok.” Och han lämnar rummet.
Helger och släkt kan alltid röra upp känslor - det är inte att undra på att det hettar till så snabbt. Sandra hade onekligen starka känslor inför julfirande och Peter är avfärdande och vägrar samarbeta. När han blir kritiserad går han till angrepp och sårar Sandra ännu mer. Hon reagerar med att vara så provocerande att Peter klokt nog avbryter grälet.
Att prata kan ibland vara svaret med det händer att det är effektivare att inte prata. När spänningen stiger mellan mannen och kvinnan är bland det viktigaste de kan göra att ta time out.
Under en Time-out bör han göra något som han tycker om och hon bör tala med någon annan än sin partner. Det här är mycket viktigt. Ibland, när mannen går undan, följer kvinnan efter och fortsätter med sina frågor. Detta gör bara saken värre. Mannen ska inte under några omständigheter svara på henens frågor. Han ska bara gå sin väg. Om han måste säga något ska han bara upprepa det han sa när han föreslog time-out.
Jag antar att många av mina kvinnliga läsare har blivit lite upprörda nu, om inget annat lite fundersamma. Andas lugn, så ska jag förklara lite mer vad jag vill komma fram till. 🙂
För att ta en time-out behöver mannen eller kvinnan bara säga till hövligt och utan känsloladdning, sluta prata och så gå sin väg. De ska inte stanna kvar i samma rum. När de får varandra på avstånd minskar spänningen automatiskt.
SÅDANT SOM MAN INTE SKA SÄGA.
”Du är irrationell. Jag kan inte prata med dig”
”Jag står inte ut med det här längre. Du är så envis.”
”Det här ett totalt slöseri med min tid. Jag kan inte prata med dig.”
SOM MAN SKA SÄGA
”Du har all rätt att vara upprörd. Låt mig tänka en stund på vad du har sagt och så pratar vi mer om det senare.”
”Det du säger är viktig för mig. Jag behöver lite tid för att tänka över det och sedan kan vi prata igen.”
”Jag vill prata om det här, men jag behöver tid att tänka igenom det. Vi kan prata mer om det senare.
Om vi nu observerar dessa två förslag så ser vi att den första allternativ som jag ej rekommenderar, där finns massor av oförnuftiga känslor. Medans det andra alternativet är förnuftet som råder in och absolut inga känslor, dock respekt och acceptans för sin partner.
Välkomna att ge eran syn på detta, kommentera gärna.