Beteende hos många av våra ungdomar har förändrats radikalt.
Vad får dessa ungdomar att göra såna här saker?
Var har föräldraskapet tagit vägen?
För jag står fast i mitt påstående, nämligen att föräldrar har ett stort ansvar.
Självklart har samhället också ett ansvar, men min enkla teori är denna:
Hur i hela världen ska samhället lyckas om föräldraskapet har förfallit ?
Föräldrars beteende och normbrytande beteende hos ungdomar, vad förklarar vad?
Frågan om ungdomars normbrytande beteende är mer relevant än någonsin, det är något som debatteras i intresseorganisationer.
Granskas av media, samt tolkas och beskrivs av forskarvärlden.
Ofta fokuserar studier på hur situationen ser ut i hemmet där relationen mellan ungdomarna, och deras föräldrar antas spela en stor roll. Den klassiska modellen har varit en där, föräldrarnas bemötande gentemot ungdomarna är en av de starkaste prediktorerna för ett normbrytande beteende.
Föräldrarnas beteendet gentemot ungdomar som predicerar det normbrytande beteendet eller vice versa?
Bristfällig uppfostran, exempel på detta är minskad självkontroll vilket anses vara den enskilt, viktigaste egenskapen hos en ungdom för att undvika normbrytande beteende. Det menas även att ett bristfälligt föräldraskap ökar risken för bristande anknytning till familjen, samt bristfälliga sociala band, vilket forskning visar dramatiskt ökar risken för ett normbrytande beteende.
Det finns alltså teoretiska förklaringar till kopplingen mellan hur föräldrarna beter sig mot sina ungdomar och hur detta påverkar utvecklingen av normbrytande beteende.
Så här såg ut i natt som ett av 1000 tals exempel.
Raketer in i folkmassa, Nyköping 00.43:
En tonårig pojke grips efter att han skjutit raketer in i en folksamling i centrala Nyköping. Till en början ville pojken inte uppge sin identitet, men i samband med att polisen kunde fastställa vem han var kontaktades hans föräldrar.
Raket mot buss, Hisingen 01.30:
Personer sköt raketer och kastade smällare mot en buss.
– Det var inga personskador, men en ruta verkar ha gått sönder.
Raket mot blåljuspersonal, Trollhättan 00:45:
Personer sköt raketer mot räddningstjänsten som hade ryckt ut för att det rök från ett fordon i stadsdelen Kronogården.
Raketer mot poliser, Rissne 00.30: Polisen blev beskjuten med raketer i Rissne, norr om Stockholm.
– I Rissne sköt personer raketer mot människor och när polisen kom på plats sköt man även mot dem.
Raketer in i fönster, Linköping 00.16:
Oroligt i stadsdelen Skäggetorp efter tolvslaget och polisen får in larm om att det skjuts fyrverkerier mot fönster. När polisen kommer till platsen beskjuts de med raketer.
Man misshandlad under promenad, Burlöv 22.01:
Polisen larmades till Burlöv efter att en man slagit larm om att han blivit misshandlad av flera okända personer.
– Han var ute på promenad med sitt sällskap när flera ungdomar sköt raketer mot dem. Mannen sa till dem att sluta och då blev han slagen och sparkad i huvudet.
Väktare beskjuten med raketer, Lund 21.40:
Polisen larmas återigen till Kronogården i Lund. En väktare slår larm om att ungdomar beskjuter honom med raketer.
– Väktaren åkte ut på ett larm i en butik och när han skulle gå ut ur butiken blev han beskjuten.
Man skjuten av raket i benet, Västervik 23.08:
En man i 20-årsåldern blir skjuten i benet av en raket. Enligt mannen ska en okänd man medvetet ha avfyrat raketen mot honom.
Från förälder till förälder måste jag säga att oavsett hur skamligt det må vara att inse sitt eget misslyckande som förälder, måste vi ändå bita i det sura äpplen. Att skylla på samhället eller dagis, skolan eller ungdomarnas ”vänner” löser inga problem. Största ansvaret för att våra ungdomar ska beter sig har vi som är föräldrar som ska säga till att våra barn sköter sig.
När jag arbetade med ungdomar som beteendevetare för några år tillbaka fick jag oftast höra av en del föräldrar att anledningen att deras barn betedde sig illa hade sin grund i samhället och miljön: dagis, skolan deras vänner. Jag tolkade detta som att föräldrarna var absolut fria från ansvaret från deras barns avvikande beteende. Hur galet detta än kan låta så måste jag tyvärr säga att denna märkliga tanke hos visa föräldrar är mer vanligt än ovanligt.
Det finns något som kallas eller rättare sagt kallar jag för beteende som går i arv. Samtliga psykologiska böcker avfärdar inte det jag kallar för beteende som går i arv, det kallas för något annat, men det sägs samma sak.
Beteende som går i arv men inte på automatiken behöver bli så. Men det finns större risker för ett barn som har en förälder som är aggressiv att barnet också kan bli aggressiv. Lika så som om barnen har en förälder som är alkoholist, finns det också risker för att barnen kan också börja missbruka alkohol eller droger, men lägg märke till att detta sker inte på automatiken.
Det finns ungdomar eller vuxna som har haft en förälder som har varit alkoholist och deras barn hatar allt som har med alkohol att göra. Men dessa har större risker för ett missbruk.
Det jag vill ha sagt med denna texten är följande:
Vi föräldrar har ansvaret för våra barn
Det är vi föräldrar som bäst känner våra barn, deras förutsättningar och behov.