Ingenting är gott eller ont i sig själv – Det kommer an på hur man uppfattar det.
Detta är en vanlig föreställning inom många typer av populärpsykologi: att vi med våra tankar på något sätt kan styra vad som är gott och ont. Det är därför som man inom många psykologiska riktningar uppmanas att ta upp kampen med den där rösten i skallen. Man blir tillsagd att ifrågasätta, bestrida och förneka ”negativa” tankar och ersätta dem med ”positiva” tankar _ vilket sannerligen är en förförisk idé.
Den talar till vårt sunda förnuftet: det är klart vi ska utrota ”dåliga” tankar och ersätta dem med ”bra” tankar.
Det finns dock seriöspsykologi, och sedan finns det oseriöspsykologi, när man läser böcker som påstår ha psykologiska grunder, måste man vara noga vilken sorts psykologi man läser om, tyvärr är det så att det finns enorm mycket böcker som påstår ha äkta psykologiska grunder, men tyvärr de grunder som finns i en del av dessa böcker är inte från den seriösa psykologin, jag kommer att skriva lite här så att vi långsamt men säkert förstår skillnaden.
Problemet är bara att man aldrig kan vinna ett krig mot sina tankar. Och varför inte ? Jo, därför att antalet så kallade ”negativa” tankar är oändligt, och hittills har ingen människa lyckats hitta en metod för att bli av med dem alla.
Zenbuddhistiska mästare, som kan sägas vara den mentala träningens OS – Stjärnor, är blott alltför väl medvetna om detta. Det finns en klassisk zenberättelse om en ivrig munk som frågar sin abbot: ”Hur ska jag bära mig åt för att hitta landets främsta Zenmästare?” Abboten svarar: ”leta rätt på en man som påstår att han har gjort sig kvitt alla negativa tankar. Och när du har hittat den mannen … så vet du att det inte är han !”
Klokt sagt va ? jag kunde inte ha sagt det bättre
Visst kan vi alla lära oss att tänka lite mer positivt, men det kommer inte att hindra våra hjärnor från att tota ihop alla möjliga smärtsamma tankar som inte är till minsta nytta för oss. Varför inte?, för att lära sig att tänka positivt, är som att lära sig ett nytt språk; bara för att jag har lärt mig svenska glömmer jag inte mitt modersmål.
Så om din enda metod för att handskas med negativa tankar är att kämpa emot – att ifrågasätta tankarnas sanningshalt, skjuta dem ifrån dig, undertrycka dem, avleda uppmärksamheten från dem eller sträva efter att dränka dem i mer positiva tankar – då kommer du att få lida i onödan. Varför? Jo, för att alla dessa metoder, som är så populära och påstår bygga på sunt förnuft, kräver att man lägger ner enormt mycket tid, energi och arbete, och för de flesta människor fungerar de inte särskilt bra i längden.
Jag möter massor av människor som söker desperat efter att bli kvitt med sina egna negativa tankar genom olika typer av metoder och utan att jag trampar på någons övertygelse måste jag säga att en del metoder är rena självbedrägeri. Och då undrar du säkert: vem är jag för att säga vilka metoder som fungerar och vilka inte? Jag vet endast vilka metoder jag ej skulle rekommendera och det tänker jag inte skriva om här och nu.
De finns emellertid en annan metod som är mycket bättre. Vi kan lära oss att separera oss från våra tankar, att släppa taget och frigöra oss från dem. Vi kan lära oss att låta tankarna komma och gå likt bilar som far förbi utanför vårt hus.
Om du befinner dig i närheten av en väg eller gata just nu, spetsa ögonen och se om du kan uppfatta några trafik ljud. Ibland kan det vara väldigt mycket trafik ute och ibland väldigt lite. Men vad händer om vi försöker få trafiken att upphöra? Är det möjligt att åstadkomma? Kan vi på något magiskt vis önska bort bilarna? Och vad händer om vi blir arga på trafiken, om vi börjar gorma och skrika på den? Hjälper det oss att leva med situationen? Är det inte enklare att bara låta bilarna komma och gå, och lägga energin på något bättre?
Den här förmågan att kunna separera sig från sina tankar är nödvändig för den som vill kunna vara fullt närvarande.
Om du någon gång har försökt göra detta, har du säkert märkt att det inte är så lätt som det låter.
I somras när jag befann mig på en badplats/Skog, kom en kvinna till mig och sa att hon och några andra skulle ha en ceremoni i närheten där jag satt, hon lovade att inte skrika så högt. Jag sa till henne att hon och hennes kollegor kunde skrika så högt dem ville, jag äger inte stället.
Observant som jag är satt kvar och observerade alla som passerade förbi, som skulle vara med på denna ceremonin. Alla såg ut som att dem hade kommit direkt från en begravning. Och det var absolut inte den typen av ceremonin dem skulle ha. Jag förstod direkt att alla var sökare vad de än sökte efter, jag antar att dem sökte efter en mening i deras liv eller kanske nån sorts frid.
När dem var klara och närmade sig där jag satt, kunde inte låta bli att fråga deras ledare, alltså hon som kom till mig i början. Jag frågade henne vad kostade att vara med. Inte för att jag var intresserad utan för att öppna för ett samtal. Hon svarade att det kostade 800 kr per gång och person.
Vad får jag för detta frågade jag. Hon sa att jag skulle bli mer fridfullt, jag skulle bli en gladare person mm. Jag måste erkänna här och nu att jag provocerade lite med glimten i örat. Då tittade jag på alla deltagare och även på själva ledaren. Det verkar som att metoden inte fungerar för jag ser inte en enda som är glad här förutom mig själv så klart.
Ja, jag vet att jag kanske var lite för hårt, men jag kan inte hålla tyst när jag inte ser resultatet som lovas. Där slutade samtalet, jag såg obehaget hos alla deltagare för att inte tala om ledarens obehag, det var inte så att deltagarna eller ledaren tyckte jag var dryg, det var mer en pinsam tystnad hos dem alla, signalerna dem skickade med sitt kroppsspråk var mer av en avslöjande pinsamhet. Jag tackade så klart för informationen och för att de tog av sin tid att prata med en skeptiker.
Om deras metoder fungerar eller inte, vet jag dock inte men jag såg varken glädje eller frid hos dessa, jag tyckte mig se en desperation efter att hitta en mening och jag tyckte även höra ett rop på hjälp. Metoderna är många som utlovar det ena och det andra. Det är dock upp till dig vilka metoder du vill använda dig av. Men om du vill ha min rekommendation då skulle jag rekommendera en erfaren och bra terapeut eller själavårdare.
Människans psyket är mycket komplex och det krävs långa utbildningar och många års erfarenhet för att kunna ge människor som mår dåligt av olika anledningar verktyg och ledning att själv göra en förändring bit för bit.
Om detta inte skulle vara så komplex som den är då, skulle jag varit multimiljonär. Desto mer jag har fördjupat mig inom psykologin, desto ödmjukare blir jag inför människors olika sorts problem eller psykologiska diagnoser.
Tänk på att många av dessa så kallade metoder ligger ej under Patientlagen,dessa har inget ansvar och därför kan du ej anmäla dessa som utlovar hjälp om du skulle få en felaktig behandling, och tystnadsplikten är dem inte heller bundna till. Tänk på detta!
Det är helt okej om du har en vän som du kan prata av dig med. En bra vän som lyssnar och anstränger sig för att försöka förstå och även har empati och medkänsla, denna är världens bästa dock begränsad psykolog. Lägg märke till att jag sa: begränsad. Om problemet kräver psykolog hjälp då bör du inte tveka på att boka en tid hos en psykolog, men säg till att det är en bra psykolog, för det finns psykologer och sedan finns det också psykologer.
Det finns tyvärr många blinda människor på våran planet som försöker leda andra blinda, vad tror ni kommer hända då? …
Och det är inte gratis!
Dina tankar skapar känslor hos dig.
Du agerar efter vilka känslor du har.
Och slutligen får du det resultatet av dem tankarna du bär på.
Det är just därför du begår samma misstag gång på gång.
Tala inte om dina känslor, tala istället om dem tankarna som skapade dessa känslor. Observera dessa tankar och gör en utvärdering av dina tankars sanningshalt. Vad säger din ”magkänslan nu?”
Impulsiva känslor går hand i hand med obearbetade tankar. Så, hur du än vrider och vänder på kakan, så är dina tankar grundproblemet till den dåliga resultatet.
Slutligen vill jag ge dig lite att tänka på.
Tänk på vad ditt sinne gör.
Tänk på hur du reagerar på det.
Vad ska du göra åt saken?
Juan Carlos Díaz