På vägarna är försiktighet nödvändig. Men i livet är en attityd av glädjelös, dyster, mörk självupptagenhet livsfarlig. Den här signalen bör kanske helt enkelt lyda: ”Le glatt”.
Jag brukar oftast säga följande: ”Vänliga blickar gör hjärtat glatt.”
Det är ingen hemlighet att glädje är extremt smittsamt. Det räcker med att se en bild av någon som ler för att leendet skall återgäldas.
Leenden och skratt lättar stress genom att frigöra smärtstillande, euforiskapande endorfiner, enkefaliner, dopamin och adrenalin.
Jag har hört att det finns människor som faktiskt inte tycker om choklad. Det finns tedrickare som finner doften av nybryggt kaffe på morgonen lätt att måstå. Men en hunger är universell.
Du har aldrig träffat en människa som inte längtar efter mer glädje.
”Bland dem som jag tycker om eller beundrar, finner jag ingen gemensam nämnare, men bland dem jag älskar gör jag det: alla får mig att skratta.”
När människor är stressade, oroliga, bekymrade, ensamma eller rädda, ligger oftare än du kan föreställa dig följande signal strax under ytan: ”Glädje av nöden - var snäll och le.”
Har du hört talas om något som kallas för ”ett Zygomatiskt leende?
Det har fått sitt namn av Zygomaticus-musklerna som producerar det.
Kortfattat på rent svenska, det är när du garvar så att du gråter och tappar andan av skrattet. Det är inte ovanligt för min egen del att jag blir lite yr när jag skrattar som mest.
Jag talar om den äkta genuina skrattet, för det finns dock en annan typ av skratt, som jag kallar för den artiga leendet och den typen av leende kan vara manipulerad, det vill säga inte riktigt äkta. Det är inte ovanligt när jag ska fota människor för första gången bjuds på en artig leende, det vill säga en manipulerad leende.
Människor som inte tar sig själva på alltför stort allvar ger sin omgivning en stor gåva. Människor med glädjeproblem har däremot ett allvarligt handikapp
när de försöker leva i gemenskap.
För en tid sedan åt jag middag med en man som jag skall kalla Lukas.
Han tjänade en massa pengar i sitt yrke men har alltid varit fascinerad av psykologi och slutade för att ta en doktorsexamen. Han är verkligen förtjust i att studera, men människor som är tillsammans med honom får en känsla av att han framför allt älskar att ha rätt.
Lukas samtalsstil liknar en åklagare som lägger fram bevis mot den åtalade. Han är mycket skicklig i att påpeka logiska misstag hos människor som inte delar hans uppfattning - särskilt hans fru, vars självaktning så småningom vittrat bort under deras äktenskap. Han vinner många diskussioner. Han kan vara sarkastisk. Han har ett sätt att kommunicera genom tonfall, avvisande gester, sättet att knycka på huvudet som förmedlar otålighet, kyligt förakt eller nedlåtenhet. Med andra ord tar han sig själv, sina åsikter och sin prestige på dödligt allvar.
Jag brukar säga att det svåraste som finns är att ha rätt och inte såra någon med det. Men om du tvivlar på det bör du tänka på en period under skoltiden, när du satt bredvid den som var bäst i klassen. Tyckte du att det var roligt?
Att ha rätt (elle rättare sagt ha behov av att ha rätt) är en fruktansvärd börda.
Du kanske befinner dig i en makt eller autoritetsposition och kan tvinga på andra din vilja om du vill. Du kanske är arbetsledare eller förälder eller bara den som har den mest dominanta personligheten.
Du kan köra över andra om du vill och vinna massor av diskussioner och känna att du har rätt många gånger, men du har nog inte många vänner.
Om du däremot är beredd att lysa upp, kan till och med dina misstag bli broar.
Det är en förbluffande sanning: Att ha helt rätt ger sällan lika mycket liv åt människor som att bara vara mänsklig.
När jag var en liten pojke blev jag omtyckt av alla i min skolklass på grund av att jag var så klumpig och gjorde så många fel, jag hade sällan rätt i någonting, vilket gjorde att alla i min klass fick skratta tills alla låg på golvet som packade sardiner. Medans många av mina vänner som en gång i tiden var populära tappade sin populäritet på grund av min klantighet.
Jag är ingen forskare, däremot anser mig själv ha en hel del kunskap inom psykologi och även arbetat i många år inom yrket jag utbildade mig till.
Men om jag utgår från mig själv och mina egna erfarenheter så måste jag säga att om det finns någon som gillar mig, vilket det finns, så är det på grund av att jag klantar mig så mycket och inte för att jag skulle vara någorlunda klok eller för att jag skulle vara Mr. Rätt.
Det verkar som människor gillar mer den som är sig själv och vågar göra fel som kan få andra att skratta, medans den som har alltid rätt bli oftast ensam utan några vänner.
Jag bjuder mer än gärna på mig själv, för att jag vill, för att jag kan och förväntar mig ingenting tillbaka.
Juan Carlos Díaz