Hur enkelt är det inte att hålla lugnet när allt flyter på, däremot är det inte lika enkel att hålla lugnet när allt är kaos.
Samtidigt som vi vet att stress löser inga problem, blir vi dem flesta av oss stressade när vi tycker ingenting fungerar.
Det är verkligen en konst att hålla lugnet mitt i stormen.
En sak som man förstås inte kommer undan är att ju större verklighetsglapp, desto större blir även den känslomässiga smärtan. Och det finns särkilt två känslor som alltid dyker upp när livet blir jobbigt: rädsla och ilska. Det är inte särskilt överraskande.
När ett djur hamnar i en hotfull situation slår kamp - eller flykt-instinkten till: djuret gör sig redo att antingen fly från hotet eller stanna kvar och ta upp kampen. Hos människor förvandlas kampinstinkten genast till ilska (eller till någon av dess nära släktingar: frustration, irritation, fientlighet eller ursinne).
På motsvarande sätt förvandlas flykt-instinkten genast till rädsla (eller dess nära släktingar: oro, nervositet, tvivel, osäkerhet och panik). Det är dessutom väldigt vanligt att man känner både kamp och flykt-impulser samtidigt.
Förutom ilskan och rädslan kan det finnas alla möjliga andra smärtsamma känslor.
Om glappet till exempel handlar om en betydande förlust av någon slag, kommer man att känna nedstämdhet och sorg. Och om man själv på något sätt har bidragit till glappet (eller i alla fall tror sig ha gjort det) lär med all sannolikhet också skuldkänslorna dyka upp.
De här smärtsamma känslorna är ofta som en tidvattenvåg: de kommer med väldigt kraft, slår omkull och sveper med oss, ofta innan vi förstår vad som har hänt.
Och nu ska jag säga något som du kanske inte hade väntat dig, men det finns en tid och en plats då vi måste låta det ske: vi måste låta oss svepas med av vågorna. Varför? Jo, för att oavsett hur stora de är kan de inte dränka oss ( trots att sinnet påstår att de kan det). Det är nämligen så att när vi träder in i ett mental tillstånd av expansion - när vi tar ett steg tillbaka och med nyfikenhet och öppet sinne iakttar de där vågorna blir vi som himlen:
Vidsträckt, öppen och rymlig.
Och oavsett hur turbulenta känslorna är, kan vi göra plats för dem och låta dem komma och gå, precis som när vågorna höjer sig ur havet och sedan sjunker tillbaka igen.
När vi upplever en stark smärta hjälper det om vi kan förankra oss stadigt, men det kommer självfallet att finnas tillfällen då vi misslyckas med det. Så snart vi inser att vi har svepts med kan vi emellertid genast kasta ankar. Och med tiden blir det lättare.
Vågorna kommer efter ett tag att bli mindre. De kan fortfarande vara stora, men det är inte längre några flodvågor. Ibland kommer det att slå omkull oss, men ibland kommer de inte att göra det.
Och ju skickligare och snabbare vi blir på att kasta ankar, desto mindre kommer vågorna att rubba oss de gånger de träffar oss.
Hur går man då tillväga för att kasta ankar? Jo, det råkar faktiskt vara så att du redan vet det. Man gör bara en supersnabb variant av ”Var som ett träd”
Det ska inte ta mer än fem eller tio sekunder. Vi kan väl testa direkt?
Andas lugn och långsamt
Se dig omkring och lägg märke till fem saker som du kan se.
Lyssna noga och lägg märke till fem saker som du kan höra
Lägg märke till var du befinner dig och vad du gör
Det är förstås inte bara smärtsamma känslor som kan svepa med oss. Vi rycks också lätt med av våra tankar, särskilt den där gamla berättelsen om att vi inte duger, som sällan låter det gå särskilt länge mellan sina besök.
Ta distans från din smärta och försök se din smärta med perspektiv, försök se ditt liv med perspektiv, titta lite åt höger och vänster då kommer du att inse att du är inte ensam i världen att lida, alla människor kämpar med sitt
Ser du det jag ser? Jag ser möjligheterna som väntar på dig till ett stort förbättring i ditt liv. Vänta inte, fånga direkt dessa möjligheter och låt dessa möjligheter hjälpa dig.
Så här beskriver jag oftast människor som befinner sig i olika sortens problem.
Föreställ dig att du har en fantastiskt vacker tavla framför dig.
Du väljer att sätta näsan mot tavlan och försöker analysera denna vackra tavlan. Vad ser du? Är det vackert det du ser från det avståndet till tavlan?
Min vän låt mig hjälpa dig, får jag visa dig en sak?
Kom backa några steg bakåt, var inte rädd jag finns bakom dig, ta några steg till bakåt. Lyft din blick och titta på denna vackra tavlan.
Gillar du den ? Ser du perspektivet och dess vackra färger?
Min vän, detta är ditt liv.
TA VARA PÅ DESSA FANTASTISKA MÖJLIGHETER SOM LIVET ERBJUDER DIG VARJE DAG. TY IMORGON KAN VARA FÖR SENT.