Livet kan vara både vackert och grymt det serverar både underverk och katastrofer i rikliga mängder. Under mina år som beteendevetare träffade jag många människor som hade det fruktansvärt svårt. Jag såg starka, kompetenta vuxna förvandlas till invalider och briljanta begåvningar utplånas av demens.
Jag såg offer för våld och olyckor. Jag såg flyktingar från främmande länder som kämpade för att återuppbygga sina liv efter att ha utsatts för våldtäkter och tortyr, eller som försökte börja om från grunden efter att ha förlorat större delen av sin familj. Jag såg människor som skrek ut sin sorg efter att just ha förlorat en anhörig.
Och mitt i all denna smärta såg jag mod, vänlighet och medkänsla. Jag såg människor som sträckte ut handen och hjälpte varandra, familjer som fördes samman av kriser, vänner och grannar som höll varandra i handen.
Jag upphör aldrig att förvånas över att människor mitt i allt elände kan hitta starka drivkrafter inom sig. Hemska kriser tar ofta fram det bästa i oss. De förmår oss att öppna våra hjärtan och söka inom oss att skärskåda oss själva och se vilket virke vi är gjorda av.
Ingen tycker naturligtvis om eller vill ha ett verklighetsglapp. Ju större det är, desto mer ogillar vi det och desto mer desperat vill vi bli kvitt det. Men vi kan alltid välja hur vi ska förhålla oss till det, och under stora kriser händer det ofta att vi förvånar oss själva. Vi må tvivla på och klandra oss själva, men ändå tar vi tappert itu med situationen och visar oss vara den vuxen. Vi upptäcker att vi äger mod och styrka i överflöd.
Tyvärr finner många av oss de här inre krafterna först när livet har slagit omkull och trampar ner oss. Men varför vänta på att något sådant ska hända? Varför inte upprätta en förbindelse med vårt hjärta nu genast och klargöra vad vi vill stå för här i livet, så att vi kan anpassa våra handlingar efter ett visst syfte? På så sätt kan vi vara förberedda den dagen som ett verklughetsglapp öppnar sig (för det kommer det att göra förr eller senare).
Att vara förberedd är viktigt, för när man har en stark känsla för vad som är viktigt i livet är det lättare att sluta fred med verklighetsglappet och ge plats för den medföljande smärtan tack vara förberedelserna kan man trots smärtan agera på ett meningsfullt sätt och på så vis hitta livskraft. Utan känsla för vad som är viktigt är det lätt att ge upp när smärtan blir alltför stark.
Man tappar hoppet, ”rasar ihop i en hög” eller pausar hela sitt liv. Men om man tar dig tid att fylla livet med mening är risken mycket mindre för att man ska ge upp när det tar emot. Som jag skrev tidigare så blev mina brukare ofta oroliga, förvirrade och oförstående när jag ställde frågor om meningen, syfte och värden.
Vad tänker du på när du hör ordet ”kärlek”? De flesta tänker på kärleken som en känsla: en ljuvlig sådan som får hjärtat att svämma över av glädje. Men man kan också tänka på kärleken som en handling. Om vi till exempel säger om en person att ”hon är en väldigt kärleksfull människa”, så syftar vi inte på hennes känslor. Vi syftar på hennes sätt att bete sig: hennes ord, handlingar och gester. Och om vi vill kunna älska på allvar älska allt och alla,, oss själva inräknade så behöver vi de tre vanligaste värdena.
Ta till exempel föräldrakärleken. För att räknas som en kärleksfull förälder räcker det knappast att känna kärlek till sitt barn. Det finns många föräldrar här i världen som hyser kärleksfulla känslor för barnen, men som ändå försummar eller kränker dem. För att vara en kärleksfull förälder måste du handla på ett kärleksfullt sätt.
Du måste engagera dig i barnen: ha tät kontakt och vara psykologisk närvarande. (Om du är okoncentrerad eller oengagerad i stället för att vara uppmärksam på barnet, vilka signaler sänder du då ut?)
Förhoppningsvis har du vid det här laget förstått att engagemang, omtanke och givande inte bara är de tre vanligaste värdena utan också huvudingredienserna i värdet kärlek. Och det här gäller förstås inte bara för kärleken till ett barn utan också för kärleken till en partner, en förälder, ett husdjur, ett projekt, en vän, en släkting, en hobby, en aktivitet eller oss själva.
ENGAGEMANG
Om vi vill göra det bästa möjliga av en relation måste vi vara engagerade: vi måste upprätta kontakt, delta, vara fullt närvarande, medvetna, öppna och intresserade.
OMTANKE
Det finns knappast något hopp för en relation om vi inte bryr oss. När vi verkligen bryr oss om en relation och vi är fientliga, kyliga eller likgiltiga, vissnar relationen.
GIVANDE
För att få en relation att blomma måste vi ge: vi måste stötta, hjälpa till, tillgodose behov, bidra, vårda, bry oss, dela med oss. Om vi inte ger kommer förhållandet att bli lidande.
Och till sist vill jag ställa några frågor:
Känner du dig engagerad i texten?
Ge du helt upp i läsningen?
Bryr du dig om det du läser?
Bryr du dig om hur denna texten skulle kunna förändra ditt liv?
När du ser tillbaka på ditt liv kommer du att finna att de stunden då du verkligen har levt, är de stunder då du har handlat i en kärleksfull anda.
Det finns en mening med ditt liv.